Viktrekord!

Godkväll.

Jag är fasligt trött och hela kroppen skriker soooova men jag tänkte ändå att jag ska vara vaken någon halvtimme-timme till. Igår natt sov jag inte så mycket, somnade sent och vaknar tidigt. Så nu är jag trött, men träningen i dag har gjort mig supertrött i musklerna!

Jag ville mest titta in och säga att jag har nått viktrekord i mitt vuxenliv! Wow! Jag är stolt! Vågen stod idag efter träning och innan middag på 53,5kg. Jag har inte vägt så lite sedan jag var.. hm.. 12? Helt otroligt, jag väger mig alltid efter träning, och innan middag så det var inget annorlunda med det. Visst har jag märkt det åter igen på kläder men jag är imponerad av mig själv. Ändå har jag fuskat denna månad med pizza (ugnspizza) och mörk choklad osv men äter man rätt, tränar hårt så mår kroppen bra. Ännu ett bevis på det!

Simon sa även att mina magrutor börjar synas lite. Åh va kul! Idag testade jag att öka lite på distansen. Mitt mål är inte att springa snabbt utan länge och uthålligt. Så idag blev det 4,99km. Jag ska försöka, om min kropp tillåter, att springa 5 km på onsdag och fredag. På söndag gör jag en utvärdering ifall mina benhinnor känner av något.

Det går även lite sjukdomar på jobbet. Bihåleinflammation tex, det kommer bli spännande att se ifall mitt immunförsvar står emot eller klarar av detta, riktigt spännande! Frågan är om jag smittat från början då jag kände att något inte bröt ut på mig? Hm, tåls att tänka på!

Snart onsdag. Hejja!

Det är mycket nu.

Hej på er! Har ni haft en fin helg? (bild från igår innan barnkalas)

Jag har haft en bra helg. I fredags köpte Simon hem Sims 4 till mig på min begäran då förstås. Jag har spelat hela helgen och bara tagit de lugnt. Jag tror det har varit välbehövligt att lägga tankarna på annat just nu. Det är mycket tankar och funderingar nu och det lär det vara tills jag vet hur framtiden ser ut.

En positiv grej är att jag ställde mig på vågen i morse. Jag är alltid nervös när jag har varit på barnkalas och ätit tårta och ätit mitt godis. Man vet ju aldrig vad vågen visar men det visar att jag står på 54,1kg. Woho. Varje ägglossning går jag upp till ca 55,5kg men så fort det släpper går det ner till det normala.

Det är första gången jag faktiskt har gjort allt för att helgen ska gå snabbt. Och snart är det faktiskt dags att lägga sig. Det känns nästan som att det är julafton om ett par dagar ni vet när man är sådär vansinnigt nervös. Typ så är känslan just nu blandat med funderingar som jag sa.

Det ska bli skönt att komma hem i morgon efter jobbet och träna lite, jag har bestämt att springa lite längre nu. Jag ska testa med 5km. Jag hoppas mina ben klarar av det! Träning är så skönt för själen :)

KAffe

Hej på er !

Jag hade en sådan otrolig dag igår. Vet ni vad jag gjorde? När jag var hemma och skulle träna så var min mage så spänd, sådär ni vet att det gör ont vad man än gör. Men jag sprang ändå mina 4,5km. Gick relativt bra. Väl hemma blev det en dusch. Skulle sälja lite koppar så jag gjorde mig snabbt i ordning och känner att jag är så hungrig att jag mår illa klockan va ca 20:30 och då hade jag inte ätit  sedan lunch på jobbet kl 13.. Simon lagade en favorit vi har här hemma. Jag la upp maten på tallriken trotts att jag mådde fruktansvärt illa och ville kräkas för att magen va så hungrig, tog på mig ytterkläder medans jag tänkte snabb äta för att stilla hungern.

Ställer ner tallriken vid datorn. Står fullt påklädd och ska ta min första bit. Vad händer då? Jo tallriken välter ner på min fina stol och hela golvet var fullt med mat. Vi lagar ju endast mat som precis räcker till till ca 3 port. Så all mat va slut och min låg ju på golvet. i Samma veva hör köparen av sig och står utanför, frustrerad och hungrig går jag ut och säljer kopparna. Kommer in igen och då har Simon städat så gott han kan. ♥ Fick bre mig tre mackor med ost och en kopp te.. Jaja. Inte min dag. hahaha!

Idag blev jag sjukt pepp när jag såg att det var konstigt ljust ute. Det var ju SNÖ! Jag fick en sådan kick av snön, jag gillar snö, jag gillar tända ljus, fotbad och myskvällar när det är snö ute! Jag var så pigg att jag städade i köket, fixade med disken och donade. Tillochmed förberedde kaffe till Simon när kan skulle gå upp. Den ni ;) Sedan kanske det inte var det lättaste att cykla till jobbet i snö men det var kul och jag var verkligen på sjukt gott humör. Jobbet gick jättebra och jag känner mig peppad på vinter, träning och välmående.

Måste erkänna ännu en gång att kaffe är livets dryck, citat från Lina. :)

Den här dagen blev inte som jag trodde..

Nämen hej på er! Min tisdag blev inte alls som jag hade räknat med. Jag nämnde ju att jag skulle till Vårdcentralen vid 10:30. Mycket riktigt. Kommer dit vid ca 10:15 enligt sköterskans rekommendation. Fick komma in 10:55, Väl där pratade vi lite om smärtan, hur det låg till och fick göra ett EKG, Det visade bra resultat och inga fel. Lungorna lät bra och hjärtat lika så. Dock fanns misstankar om att det kunde vara en mindre blodpropp så jag var tvungen att skickas vidare till Universitetssjukhusets akutmottagning som endast kan ta blodproppsprover. Kom dit vid ca 11:45.

När jag kommer dit sitter jag inte länge i väntrummet. Jag får prata med undersköterskor som tar nya prover, sätter in en nål i armen och tar blodtryck samt kollar syret i blodet. Efter någon halvtimme kommer en annan sköterska och tar nytt EKG. Får prata med läkare som går igenom lite vad det kan vara och vad proverna kan visa och vad dom inte kan visa. Samt vilka åtgärder vi måste göra vad det än visar osv. Väldigt bra info! EKG samt proverna såg bra ut men läkaren upptäcker att mitt högerben svullat upp och blir genast orolig. Min temp i kroppen visade minimal feber 37,8. Får göra ett prov till fast i pulsådern för att kolla salt och koldioxid. Under den väntan börjar jag själv faktiskt bli orolig för vad det kan vara. Jag hade då varit på sjukhus sedan 10:15 och klockan var runt 14, jag började känna mig liten och ensam, för emellan alla samtal och prover tar det kanske 30-45min som jag bara ligger inne på ett rum med nålar i armen och fryser.

Får upp mobilen och ber Simon komma eftersom jag börjar bli orolig och ledsen ifall det skulle vara något fel. Läkaren kommer och säger att proverna som togs i pulsådern ser jättebra ut och att salthalten är perfekt och syretillförseln till blodet ligger på 99% vilket är toppen, alla resultat från proverna såg perfekta ut. Men ändå överväger misstankarna att det ändå kan vara en propp. Det beslutas att jag måste ta en skiktröntgen. Jag blir genast ännu mera rädd och vet inte vad jag ska göra och saknade efter Simon blir bara större. Tillslut kommer en supersöt liten undersköterska in och tar nytt blodtryck och mäter syrehalten och då när jag börjar bli nervös inför röntgen så kommer Simon in. Jag blir helt tårögd men oron släpper drastiskt och jag känner mig bekvämare.

Trycket och syret såg fortfarande bra ut så vi lämnas en stund själva i väntan på att få komma till röntgen. Jag är helt till mig och försöker hastigt att förklara vad som händer och hur glad jag är att se honom ♥ Han var ju orolig också. Tillslut hämtar min sjuksköterska mig och skjutsade mig till röntgen i rullstol då jag blev så andfådd att gå från väntrummet till mitt rum. Det kändes jätte märkligt att åka, jag kände mig ju nästan frisk bara lite svårt att andas men vilken service. Väl där får jag vätska i kroppen för att kunna röntga ordentligt. Supertrevlig personal och jag fick skjuts till en annan korridor för att vänta på svar. Där sitter vi nog först en timme och bara väntar, vi båda började bli riktigt hungriga så Simon tar tillslut mitt kort och frågar någon vart vi åtminstone kan köpa en macka, jag hade inte ätit sedan 07:30.. Den mackan.. Det var gott.. Sitter där ytterligare i 40min på ett ungefär och får då veta att det inte är några problem med lungorna eller hjärtat.

Det var en sådan lättnad. Dom vet inte vad det kan vara för fel men vi vet iallafall att det inte var något allvarligt och det var huvudsaken. Jag var så hungrig när vi väl 17:00 kom ut från sjukhuset. En macka på flera timmar.. Vi gick tyvärr till Burger King och åt ett meal. Gott men sjukt onyttigt. Simon orkade inte laga mat och inte jag heller, jag kände mig så trött och sliten efter denna dag. Han ville även käka munkar så vi köpte ett par, för att fira min hälsa!

Så med detta vill jag tacka en superbra akutmottagning och personal. Man kände sig så välkommen och omhändertagen och att ni släppte in min älskade man till mig, det betyder så fruktansvärt mycket. Samt att jag fick veta att mina blodvärden ser bra ut trotts att jag äter LCHF. Vilket kan stryka mångas människors misstankar om att det skulle vara ett skäl till mitt problem.

I morgon tar vi nya tag och jag ska TRÄNA! Ingen är gladare än jag! :)